Vi var inte färdiga med Tarifa kände vi, trots Gittan från Bohusläns manande varning om vindarna på Atlantkusten. Tog vi in på en camping, såg sedan att nån fricampade alldeles bredvid men vi behövde el och vatten. Det var mäktigt att vandra längs de tomma stränderna.

Åjo, nog blåste det allt och vi var ensamma.
Ånej, det var underbar.
Vi gick långt det var sand och klippor så långt ögat når och vänder man sig om ser man Atlanten, medelhavet och bortom vattnet ser man Afrika.

Vi körde med den lilla smidiga husbilen över och genom de häftiga sanddynerna, lite våghalsigt men kul.

Nej vi provade inga vattenlekar alls.